Spaniel

En av de stora fördelarna hos jaktspaniels är den enorma dresserbarheten. I detta avseende är det bara retrievern som kan mäta sig med en spaniel. Visst går det att hitta individer i andra raser som är lika lättsamma, men som sagt endast vissa individer. Skillnaden mellan cocker och springer som jakthund är inte så stor. Trots allt är springerns något robustare och starkare på grund av sin storlek.

Det skall höras när en spaniel arbetar i täta snår. En springer av den rätta ullen hörs verkligen när den utan tvekan kastar sig in i ett tätt snår. När engelsmännen beskriver skillnaden på dessa två raser säger man att en cocker måste ha vittring för att arbeta, men att springern inte behöver samma inspiration.

En springer var min första hund vilket ovillkorligen även kommer vara den sista. Jag är väl inte den enda som har svårt att släppa det som man en gång började med.

Jaktspringern är en oerhört lättlärd hund med stor dresserbarhet. När man har en kull sjuveckors valpar kring benen märks redan då deras anlag att vara till lags och följa sin ägare. Valparna kommer ofta in och tar ögonkontakt. Detta till trots så ser man många springrar som ägarna har svårt att kontrollera. Anledningen är bristande kunskap i hur träningen skall läggas upp. Träningen måste anpassas till den höga jaktlusten och livliga temperamentet. Träning med massor av kastade apporter leder lätt till en stressad hund. Springern är användbar till all slags småviltsjakt. På stora fält och ripfjäll med lite fågel är en springer inte den hund jag väljer i första hand, men i övrigt kan jag inte undvara dessa jaktmaskiner. I täta snår kommer de verkligen till sin rätt. Vid jakt på skogsfågel är en spaniel utan tvekan en trevlig jaktkamrat.

Som apportör är springern minst lika effektiv som de andra raserna. Eftersom springern skall arbeta i mycket nära kontakt med sin förare kan dess apportsök vara lite mindre till formatet. Förare får till viss del följa med sin hund för att öka dess effektivitet. Kråkfågel eller rovdjur inte är något problem för en springer. En spaniel skall vara mjuk i munnen så någon killer skall den inte vara. Lever räven så ställer hunden den istället för att bita ihjäl. Den som berömmer sin springer för att vara skarp är verkligen helt fel ute. Ett vänligt och mjukt sätt är vad jag önskar i mina hundar. Med hjälp av sin jaktlust och stora dådkraft är springern en utmärkt vattenappotör. Eftersom springern i förhållande till retreivern har liten kroppsvolym är det viktigt att hunden i gott hull vid apportering i kallt vatten.

Tillbaka